Jag hade B-språk för första gången i går. Först trodde jag att det bara var jag från hela klassen som hade valt franska, men det visade sig att fyra av killarna i klassen också skulle ha det. Det kändes skönt, för det hade varit jobbigt att liksom komma helt själv. Dessutom visade det sig att det faktiskt var en i framskagruppen som jag redan kände! Det var Malin som jag träffade på en skrivarkurs för ganska länge sedan. Först kände jag inte igen henne, men när hon sa att det var hon såg jag det. Snacka om att hon har vuxigt! Våran franskalärare verkade vara en förvirrad och rörig person. Hon glömde att säga vad hon hette och sa det inte förrän efter typ halva lektionen. Sedan klömde hon massa saker här och där och gick fram och tillbaka på golvet för att hämta något som hon redan hade på bordet. Sedan glömde hon var Malin hette och trodde att hon hette Emma. Det lät ungefär såhär: "Visst hette du Emma? Nej det var inte du som hette Emma. Jo! Eller nej... Jo Emma!" och tillslut frågade hon "Heter du Emma?". Nej, det gjorde hon inte och läraren sa att det INTE var Malin hon hette i alla fall, men det var det ju.